Fredrik Berg - Svensk elitcyklist

Bockstensturen RR
Årets längsta långlopp med sina 100km kördes alltså i helgen nere i Varberg. Bockstensturen är en hård tävling med sin längd, backarna i Åkulla och den hårda vinden på platten. Har bara kört tävingen en gång förut och cet var 2014 då jag blev sjuk förra året den här tiden. Var då 7a efter en spurt med Jakob Björklund och Johan Noren. Det var då mitt första resultat inom topp 10 i LLC och jag var väldigt nöjd! 
 
Igår var det dock inte min dag... Jag har haft en väldigt jämn och fin form hela säsongen och blivit bortskämd med placeringar runt 5-8 hela tiden i årets långlopps serie. Men igår fanns det verkligen inget tryck alls i benen. Kände direkt från start att det var kämpigt att följa hjul och tyckte farten var hög hela tiden. Hängde ändå med i ca 20km till första rejäla backarna, där var det tack och godnatt! Sprängd och illamående tvingades jag släppa den grupp på 6-7 cyklister som gick iväg i täten. Stefan Carlsson och Bleckur kommer ikapp men kan inte följa dom uppför. Behöver tid att återhämta mig, är helt överkokt.. Hamnar i ingenmansland och ser att ett gäng med Björklund, Öijer + nån mer jagar. Väntar in dom men ganska omgående vurpar Björklund och gruppen går isär.
Har nu fått vila lite och piggnat till en aning, inleder en jakt på gruppen före med som jag skymtar då och då. Kör solo i 20km ungefär innan jag hämtar in dom. Den består då av Noren, S Carlsson och Brengdahl. Vi håller sen ihop hela vägen tillbaka till åkrarna med 20km kvar ungefär då Stefan tappar oss. Jag är rejält sliten och har svårt att följa de andras hjul på platten, kan inte bidra med mycket farthållning, känns grymt kasst! Men inget tryck finns på platten.. 
Som två kanoner på platten kommer sen Sebastian Olsson + en till på Cannondale som har ett grymt tempo. Vi kastar oss in på hjul och på det avslutade stigpartiet gör jag allt för att avancera då jag misstänkte det skulle spricka av i skogen där. Det gör det också och jag + cannondale killen har en lucka ut mot kustvägen tillbaka mot mål. Känns som det ska hålla med enbart 5km kvar. Men så sker det igen, benen bara lägger av! Godnatt igen, hela gruppen passerar och jag har knappt styrfart imål. 
 
Sladdar imål på en 11e plats och är trött precis överallt! Visst, en 11e plats är absolut inte fy skam men man blir ju såklart besviken när inte kroppen känns som vanligt. Måste ändå vara nöjd att jag krigade på och inte bara gav upp när allt känns skit! Ni cyklister som läser denna blogg vet nog vad jag menar när hela kroppen bara skriker SLUTA TRAMPA, KLIV AV, DET HÄR ÄR FEL! Då gäller det att gräva djupt för att fortsätta och kriga på även fast det känns som man trampar allt man har och samtidigt håller in bromsarna. 
 
Vad den kassa formen beror på kan jag bara spekulera i men min gissning är att jag fortfarande är sliten från Ultrabirken förra helgen. Det i kombination med lite för hård träning i veckan är nog svaret. 
Nu blir det fokus på recovery i veckan och så hoppas vi benen är på hugget till helgen igen. Då väntar en sista viktig urladdning för säsongen, nämligen Långlopps SM på "hemmaplan" i Ånnaboda. 
 
Tusen tack till Patricia darling samt Mor, Far och Filip för hjälpen i helgen :) 
 
Bilder av: Patricia, Helena Johansson samt Hallands Nyheter. 
 
Hela 1540st startade vid havet