Fredrik Berg - Svensk elitcyklist

Ultrabirken 2016
Landat hemma igen efter några dagar i Norge. Viktor kom upp till oss i Grythyttans i Onsdags kväll och Torsdag morgon drog alltså jag, Viktor och Patricia med husbilen mot Norge. Sex timmar senare landar vi i Lillehammer och hittar en grym parkering för natten med en utsikt man bara finner i Norge. 
Starten skulle gå 09.00 på Fredagen på toppen av Hafjell vid hotellet Pellestova. Likt äkta motionärer tog vi bussen till start och lastade cyklarna på medföljande lastbil. Vi hade ingen aning vad som väntade egentligen. Bara att banan var 117km lång, uppskattad vinnartid på 5 timmar och ca 2500hm. Det finns även ett maxtak på 600 deltagare pga säkerheten. V hade ingen aning hur många av dessa som var där för att vinna eller hur många som bara skulle "ta sig runt". Min uppfattning innan loppet var att det var mer en äventyrstävling och att de flesta troligtvis var där för att bara ta sig imål.
Men det skulle visa sig vara gott om elit cyklister och jag upplever att alla som startade kl 09.00 i första startgrupp var där för att tävla och köra om en placering, vi kanske var 200-300st stardade då. De andra körde sen ut från 09.05 med rullande start där dom fick åka iväg när dom ville. 
 
Jag och Viktor värmer inte upp något, vi sitter inne på hotellet bland hundratals andra cyklister och värmer oss. Vädret på Hafjellstoppen var +7 grader, typ storm och dimma så man knappt såg handen framför sig. När vi går ut till starten vid 08.45 ca så är det redan rejält fullt i fålla 1. Vi hamnar en bit ner men tänker att det är nästan 12mil som ska köras, det finns gott om tid att komma fram. 
Starten går och det blir ett förvånansvärt hets! Tempot trissas upp likt en vanlig långloppsstart och jag blir lite förvånad, vi kommer dock fram bra och sitter med bland de första. Vi hade båda bestämt att starta med vindväst, vindjacka, och knävärmare pga kylan. Men efter 20min med högt tempo så blir det grymt varmt! Jag försöker ta av mig vindjackan i farten vilket går bra men när jag ska stoppa den i ryggfickan så glömmer jag av att västen sitter utanpå. När jag tror den ligger i ryggfickan så åker den istället ur och hamnar rakt på mitt bakhjul... Känner hur det tar tvärstopp i cykeln och ser då hur den snurrat in sig typ 50 varv runt navet... Helvete! Känns som flera hundra cyklister passerar innan jag får loss den och jag tvingas börja jaga som en galning.  Inte den inledningen man vill ha på ett 5h lopp kanske. 
 
Men benen svarar grymt bra (ilska och adrenalin hjälper nog till) och efter en kvart ungefär så kommer jag ikapp Viktor som stannat för att ta av sig sin jacka. Vi hjälps sen åt på grusvägarna som följer och får upp en fin fart, vi jagar ikapp grupp efter grupp och kommer upp på placering topp 20 ungefär. 
Ledargruppen har tyvärr redan försvunnit med ett 10tal cyklister och dessa får vi inte se mer under loppet. 
 
Stigarna avlöser sedan varrandra och är ibland riktigt tekniska, vid ett flertal tilfället fick man hoppa av cyklen och springa genom bäckar och vattendrag med vatten upp till midjan typ. Vid ett sånt parti spricker vår grupp upp och jag och Viktor tappar kontakten med varran. Han tvingades senare tyvärr bryta med dubbelpunka. 
 
Jag jobbar på och det är riktigt kasst väder, dimmigt som fan uppe på fjällen och varvat med hällregn så blev alla stenar grymt hala. Banan innehöll otroligt mycket stig, ibland kunde det vara stig konstant i en timme, och det var riktiga fjällstigar med rötter, stenar och vattendrag hela tiden så fullt fokus gällde för att inte sladda omkull.
Efter ett "vanligt" långlopp på 2-3h så visste jag inte riktigt hur kroppen skulle reagera. Hade också en liten dipp vid 3h där jag var ganska trött och det stod "50km kvar" på skyltarna, var då också i ingemansland en bit efter täten och ganska tomt bakom, helt ensam på fjället med andra ord..
 
Men hamnade sedan ihop med en stark Norsk som fått stanna och lagat punka tror jag. Vi håller ihop ända in mot mål och har bra samarbete, det regnar dock sjukt mycket sista timmarna så är svårt att ligga på hjul på gruset för det sprutar så. Har idag fortfarande ont i ögonen och är svullen så det kom i endel grus.. Jag lyckas iallafall gå ifrån Norsken med någon kilometer kvar i utförsköningen mot mål. 
 
Lyckas i och med det korsa mållinjen som 8e man totalt i Ultrabirken och fakiskt grymt nöjd med det. Behövde 5h15min på mig för att köra de 117km och var faktiskt tröttare än på länge imål. Men ändå nöjd att inte gå i väggen och att köra smart för att slippa kramp osv. Även om jag såklart blev trött så hade jag bra tryck hela tiden tycker jag och är nöjd med min insats att kunna köra upp mig igen efter krånglet med jackan i början. 
 
Långt inlägg, men det krävs för en så lång tävling. Summa summarum då så var det ett coolt äventyr, ett annorlunda lopp där man måste disponera krafterna på ett helt annat sätt än ett 2-3h vanligt långlopp hemma. Stigarna var ibland riktigt roliga och ibland helt okörbara. Det var lera, blött och halt precis hela tiden vilket såklart gjorde sitt till. 
 
Är absolut en tävling jag kan tänka mig att köra igen och jag tar med mycket lärdommar från resan inför ett eventuellt etapplopp med flera sådana här dagar på rad.
 
Tack till Patricia såklart som var med hela tiden och skötte markservice i husbilen samt styrde den säkert hemmåt igår kväll när både jag och Viktor var lite småtrötta! 
 
Patricia sköter sig och hälsar snällt på andra husbilar